Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg
Visar samtliga inlägg i kategorin Inspiration.

LOST CAUSE - BECK

 

Vad är underbarare än att bada i havet när regnet står som sylvassa spjut i vattenytan? Förmodligen inget. Det var exakt vad jag gjorde under förmiddagen. Jag och mamma låg som vanligt på bryggan och solade samt badade, när molnformationerna helt plötsligt slöt sig samman som ett tjockt duntäcke och attackerade oss med hårda regnpärlor. Men jag badade i alla fall. Livsnjutning, ni vet?

Anyways, så är jag nu hemma och har nyligen ätit nygrillad mat. Och nu skriver jag. 

Apropå att skriva, så är det något jag gör varje dag. Såvida jag inte har datorn i närheten och inget skrivblock. Då brukar jag istället läsa pocketböcker (allra helst Camilla Läckberg eller Katarina von Bredow) och mata mig med något läsnyttigt. För böcker och texter som vi läser och registrerar i huvudet, bildar inspirationsroten. Hade inte jag läst så mycket som jag har gjort de senaste åren, hade jag förmodligen inte haft en sådan dragningskraft för skrivandet heller. Och tur är att jag även noterar varje boktitel och författare som jag läst i en liten, rödfärgad fickbok. Så att jag kan läsa och minnas att jag har läst exempelvis Meg Cabots böcker. 

Just nu matar jag min inspirationsrot med "Olycksfågeln" av Camilla Läckberg. Olyckligtvis råkade min mamma tappa den i havet igår, så den är vattendrypande vid detta tillfälle ... Inget läsligt. Den ligger därute på verandan och torkar nu, sida för sida. Så istället för den boken, läser jag nu en Meg Cabot-bok. "Babbeldrottningen". Hennes första vuxenbok och oturligt nog inte i pocketformat. Men den är bra. Lagomt panikslagen och humoristisk. 

Och genom att jag skriver, känner jag ett slags omdömesgill känsla. Man blir klok av att läsa. Om ni inte tror det, så testa. Och skriv. Just när man känner sig själslig inför människor blir man också mer dragen till psykologi och mentala skaplynnen. Jag har velat bli psykolog förmodligen sedan jag var tio eller elva. Möjligen tolv. Jag minns inte. Det bara kom upp i mitt huvud att jag vill hjälpa människor mentalt. Jag vill trassla upp deras tankar, putsa deras grubblerier och finfina deras välmående. På så sätt bringar jag dem lycka. Kirurg är ungefär samma arbete, förutom att de hjälper människorna fysiskt med pincetter och järnapparater. Så hellre gräver jag i deras abstrakt än att gräva i deras kropp med sjukhusgrejor. Nej, det får bli psykolog.

Och om inte psykolog, så får det bli författare eller illustratör. Eller ett butiksbiträde.

Förlåt, detta kanske var ett uttråkat inlägg som handlar om nada och nonsens, men jag hoppas att ni läser. Jag hade ändå så tråkigt, så varför inte dela med sig lite av mina tankar?



Publicerat klockan 15:38, den 4 augusti 2011
Har fått 2 kommentarer
Postat i kategorin Inspiration

SORGEN BYGGER UPP VÅRA SKÖLDAR

Denna dag har varit olyckligtvis hjärtslitande för mig ... Både det ena och det andra har hänt. Sorgen har flytit upp på ytan, visat sin groteska fasad för mina förebrående ögon. Och själv är jag inte så stark som klarar av att betrakta just dessa moment av sorg, ilska, förbluffande. Jag faller hjälplös och knäsvag i en dvala som jag inte kan klamra mig upp ur. Det är jobbigt. Just detta hjärtslitande som jag tidigare nämnde.

Jag tänker dock inte nämna så mycket om "huvudparten" i denna hjärtslitande dag. Det är för känsligt. Men tårar och gräl uppstår förhoppningsvis bland dem flesta familjerna. Jag är förhoppningsvis inte den enda ...

Det handlar mest om att acceptera sig själv för den man är. För hur man är skapad, för hur man är byggd. Vem bryr sig om en kropp med skavanker? Allt kan inte vara perfekt. Jag menar, hur orkar man hålla kvar denna perfektion på en kropp? Man måste leva som man är. Trots hopplösheten. Mental lycka och självständig ro är viktigare än fysisk perfektion. Inte sant? 

Just denna sorg bygger mina sköldar. De har växt sig starkare nu. För var gång blir de mer och mer robusta. När de växt sig tillräckligt väl, är jag redo för allt. För alla motgångar som livet kommer med. För alla negativa känslor. Ja, så är det nog. Traumatiska uppståndelser ligger långt bakom och gror, de rör mig inte längre. 


Publicerat klockan 21:10, den 28 juli 2011
Har fått 2 kommentarer
Postat i kategorin Inspiration